Om målaren Sune Blomqvist
Anteckningar av Barbro Björk

I vintras visade Sundsvalls Museum en minnesutställning om målaren Sune Blomqvist (1919-1989). Hemmahörande i Sundsvall var han en känd konstnärsprofil inte minst bland kolleger i regionen. Själv träffade jag honom ett par gånger vid några norrländska konstnärsmöten i slutet av 70-talet, och jag kan bara bekräfta bilden av en sann humanistisk människa och konstnär där humorn hade en given plats. Bilden stämde också bra i utställningen, i hans lokalt förankrade landskapsmåleri där människorna verkar agera som skådespelare i sina sociala roller, men där han även visade intresse för konstens mera abstrakta möjligheter. I hans i grunden realistiskt berättande verk från hembygd och resor i Sydeuropa är motiven ofta reducerade i formen och förstärkta i färgen, något som var typiskt för strömningar på 50-talet. Återkommande är den lilla humoristiska blinkningen, och jag minns speciellt den lakoniska nakenstudien ”Ett helvete med vänstra benet” där svårigheten att avsluta blev bildens styrka och utropstecken.

Barbro Björk skriver om Sune Blomqvist

Nu har Barbro Björk, intendent vid museet, sammanställt en fin liten minnesskrift om Sune Blomqvist. Hon skriver om hur han växte upp vid Ljungan med fisket och flottningen, hur hans far Verner Blomqvist uppmuntrade honom att teckna och måla, hur han så småningom 1944-46 hamnade på Isaac Grünewalds målarskola i Stockholm. Barbro Björk går igenom hans olika perioder i måleriet, inkännande och resonerande kring hans sätt att arbeta med återkommande bildhänvisningar. Roligt är att återgivningen av bilderna är av så hög kvalitet. Hur var då Sune Blomqvist som konstnär? Barbro Björk tycker sig i vissa bilder se närhet till så olika namn som Stig Claesson, Dick Bengtsson eller Alvar Jansson, något som skulle förklara hans kast mot olika håll. Men hon kapitulerar till sist inför hans eget uttryck som förmedlade ”hans glädje att se och återge det han ser”.

Sune Blomqvist hade också en verbal förmåga som han flitigt utnyttjade i texter för tidningar och tidskrifter. I ett nummer 1955 av den norrländska kulturtidskriften Synpunkt Provins gör han ett fragmentariskt porträtt med hög densitet av kollegan Johan Lundgren, skrivande på en sorts kontrapunktiskt kollageliknande sätt som när han plötsligt på ett par ställen låter Lundgrens egna ord skjutas in mellan raderna. Även här syns Blomqvist intresse för dissonansen, för det som bryter av, det bråkiga vänstra benet. I den aktuella minnesskriften berättar Barbro Björk tillsammans med journalisten Tord Lundgren mera om hans skrivande verksamhet.

Sune Blomqvist fiskade 1964 upp en rekordlax på 26 kilo vilket väckte stor uppståndelse, en lax som sedan stoppades upp och numera visas på Njurunda hembygdsgård. Själv konstaterade han några år senare: ”Tänk om jag blivit lika berömd för mitt måleri...” Å andra sidan omhuldade han själv mycket fiske och dess maträtter, som i den minst lika kända och träffsäkra egna boken ”Törnestigs kokbok”. Men den skrift om Sune Blomqvist måleriska gärning som nu finns att införskaffa på Sundsvalls museum kan i varje fall ses som ett erkännande av hans självklara plats i en norrländsk konsthistoria.

Text och foto: Jan K Persson
Volym 2011-06-12